Portobello Road Gin Distillery

Vi är på tidig påsk-break i London. En resa för att se fotboll som våra grabbar fick i present för fyra år sedan. En pandemi (och ett fett bokprojekt - Svensk Gin - Drinkar, destillerier och drömmare) kom emellan. Men nu var det äntligen dags. Efter dag två (och den massiva dubbelföreställningen av Harry Potter and the Cursed Child på Palace Theater) så var sönerna trötta på äventyr. Sofi och jag gick då tillbaks till klassiska Portobello Road som vi vandrat morgonen före. Målet med denna kvällsretur var Portobello Road Gin Distillery - på The Ginstitute.

 Grundat 2011 av tre kompisar på ovanvåningen av baren vi till slut slår oss ner i. Bassprit på engelsk vete. Sedan hämtar de botanicals från världens alla hörn. Enbär från Toscana, spansk citron, indonesisk muskot med mera. Portobello Dry Gin har jag testat förut. Allas vår Jens Josefsson håller den högt - den är ofta basen i hans DM’s. Jag fick också en flaska i födelsedagspresent av Jens när vi hade avslutat vår resa genom Sverige och delat ut Svensk Gin-boken.

Sofi tar en Gin Lemon Sour och är nöjd. Den är vackert presenterad, syrlig och söt. Ett bett i som låter ginen lysa igenom.

Jag väljer en test flight av fem olika lite mer udda gin. Allt testades neat i spritprovarglas, så drinkrecepten lyser med sin frånvaro. Jag redovisar dem i den rekommenderade provningsordningen (som jag dessutom följde - lydig som jag är):

Butter
En spännande produkt. Portobello Gin i sin grundform som de låtit destilleras igen med 10 block av osaltat smör. Idén kom från en bok från Charles Dickens - där han beskriver namn på olika gin i dåtidens dryckesinrättningar. Ett namn stack ut; ”Celebrated Butter Gin”. Nu trodde de inte att denna föregångare faktiskt var destillerad med smör, men det hindrade dem inte. Resultatet är en mjuk och len gin, med rätt så subtila grundtoner av enbär och citrus. I mitt tycke blir det inte en fullträff; jag gillar mer grundkaraktär och tydlighet. Här får det stå tillbaka för konceptet i sig anser jag. Själva rekommenderar de den till en Dry Martini, och det kan jag gott tänka mig kan fungera.

Savoury
Startade ursprungligen som ett kreativt projekt där man ville skapa en gin för den påhittade kungen av Korsika. Deras grundrecept fick därmed sällskap av bergamott, medelhavsörter och gröna oliver. Denna såg jag verkligen fram emot att testa. Resultatet då? Jodå. Väldigt fyllig o mineralig. Utpräglad sälta som nästan påminner om olivspad. Olivtonerna är påfallande - så även örtigheten. Fylligheten och den långa eftersmaken är överraskande då den samtidigt känns lätt och fräsch. Härligt god!!!

Old Tom Finest
Old Tom är normalt inte min favorit, så jag närmar mig denna med försiktighet. En Old Tom baserat på deras grundrecept. Omdestillerat med lakritsrot, mer koriander och enbär. Sedan lagrad på sherryfat. Enligt vår servitör var denna lagrad i hela 15 år, vilket känns långsökt då destilleriet startade 2011 :-). Denna är stark - 47%, men det känns inte. En tydlig sötma som bär kraftig men väl balanserad enbär. Jag upplever tydliga vaniljtoner, sannolikt ett resultat fatlagringen. En härlig örtighet avslutar.

Sloe
Nu snackar vi! Jag har testat ett antal Sloe Gin, men puritan som jag är så väljer jag nästan alltid något annat. Men här har jag ju ett uppdrag, så det är bara att kasta sig in och prova. Och själaglad är jag för det. Grym doft! Nästan lite fadd och havtornsbesläktad start (vilket inte låter fantastiskt, jag vet - men tro mig). En ”torr” och fräsch citrus paras med en enormt fyllig fruktighet, vi snackar nästan portvinsfinish. Sötman finns där och bär smaken, men det hela är så balanserat att jag med lätthet skulle kunna servera detta som ett dessertvin (vilket kanske skulle få gästerna att vingla hem lite extra). Intensiv och stor slånbärsgin!

Gin w Asparagus
Slutligen så testade vi en kuriositet. Portobello Dry Gin med Sparris. Sparrisen kommer fram tydligt - både i doft och smak. Det känns nästan konstigt, men roligt. Den gröna sparrisen tonar upp sig framför ögonen och tanken går nästan till mat. Att sippa neat är inget för mig, men jag kan tänka mig att den kan bli rolig i en GT med t.ex. gurka eller en Dry Martini.

Sammantaget blev det en mycket lyckad liten utflykt. Ett besök rekommenderas varmt. Adress: 186 PORTOBELLO ROAD. portobelloroadgin.com